Tänker börja i liten skala. Med att skriva ner egna tankar om livet. (Livet är något som pågår medan vi sysslar med annat.)  Som kristen och troende är det denna grundval som kommer att prägla mina inlägg och den debatt som kan följa.Jag har nyss fyllt sextiofem år. Fyrtio år som personlig kristen har präglat mig, i mina ögon, i en possitiv riktning. Jag tillhör den grupp av människor som måste ha kontakt med himmelen ovanför mig, för att orka leva på jorden! Kristendomen är ingen  religion utan en relation, med den levande Guden! Någon man talar med, umgås mentalt med och någon man beder till. Bland alla religioner i världen och alla påstådda gudar är kristendomen den mest utmärkande. Inte minst därför att det bara finns en Gud! Han är den ende som sträcker ut sin hand till försoning genom sin son Jesus Kristus. Som fick offra sitt liv för att rädda en förlorad mänsklighet. Som det så vackert står skrivet i bibeln. Gud bliv människa och tog sin boning i bland oss. Allt vi behöver göra, är att räcka ut handen och ta i mot denna gåva. Jag har inte tråkigt eller har behövt offra något för att kunna leva i denna gemenskap. Tvärtom har det berikat mitt liv. Detta att det finns något bortom detta livet och det faktum att det liv som vi lever här, är en förberedelse för nästa. Det verkliga livet! Jag tror att det är många som funderar över livet och vad som kommer sedan. Jag svara gärna på seriösa inlägg.