Nu har det stora lugnet inträtt och alla barn och barnbarn har åkt hem. Kalaset på bygdegården var en total framgång. Ett sexiotal personer käkade fisksoppa och bröd. Kaffe och tårta var en given sak som avslutade kvällen. Skickade just iväg 4,700-: Dom kontanter som kom in som gåvor, var planerade att gå till soppköken i Argentina, där Göran och Anita Jansson arbetar som missionärer. Bibeln säger att vi skall sända vårt bröd över vattnet, i tidens längd kommer det tillbaka. (Kom till 500:- så summan blev 5,200:-)

Oron över Jörgens och Roberts 70-mila resa gör att man inte kan koppla av innan dom kommit hem. Även om man har en väldig Gud som håller sin hand över dem och en mors böner som inte förtröttas, känner man oron. Oro är en gnista som håller bönelivet igång. Man kan uppleva detta ibland på natten, när man väcks av uppmaningen att bedja för något. Gud säger i sitt ord. Åkalla mig i nöden, så skall jag hjälpa dig och du skall prisa (tacka) mig. Detta är en väl beprövad verklighet. Att bön förändrar förhållande! Överskriften på detta inlägg speglar mycket av detta livets verkligheter som följs åt. Tänk då att kunna ha någon att gå till! Som har all makt, både i himmelen och på jorden. Kunna få uppleva friden! När man märker och känner av, att än en gång var han med och ställde allt tillrätta. Hela vägen gick han med.