Ännu en vacker vårdag har gått till historien! Vi var nere och hälsade på Signe på All´e gården. Ann-christin skulle närvara vi läkarens besök hos Signe. Vid vår ankomst var dörren låst, dom hade rymningsbenägna patienter. Men vi blev insläppta på avdelningen. När vi skulle lämna avdelningen blev det lite lustigt. När jag skulle gå ut fann jag inte knappen som öppnade dörren, men jag klarade släcka ljuset och någon sa att nu blev det natta. Samtidigt kom biståndsbedömmaren från andra hållet och ville inte släppa ut mig. En man i rullstol sa att. Släpp inte ut honom! Men Ann-christin sa till biståndbedömarn att jag var hennes man. Vilket räddade situationen.