I går var jag hos Lars-Göran vår ordförande för vägsamfälligheten. Påminde honom om vikten att lägga igen hålor i vägen. Samt annat underhåll av densamma. Han ömsom svor och skällde på mig. Påstod att jag ligger i 60-70 kilometer med bredsladd på vägen. Det var så dumt! Så jag kommenterade det inte! Han påstod att han skulle lämna ordförandeskapet. Jag påminde honom om att han lovat det förra året också. Med det blev inget av det löftet! Det finns en som är lika vrång och det är Arne! Men nu är i alla fall hålen igenlagda. Innan jag lämnade honom igår tyckte jag till honom, att det bara var en massa prat och ingen verkstad! Jag lovade också att lägga ”bredsladdarna” så att det kom grus i hålorna! Jag har vad jag kan minnas, aldrig haft en bredsladd på dessa vägar! Vi pratade vänligt senare i går och även idag, när han kom och lade igen hålorna. Både förra året och i år har jag blivit utskälld och idiotförklarad för att inte begripa hur vägar skall skötas. Eftersom jag ensam tycks bry mig får jag ta den smällen! Arne ville lägga jord och grus i hålorna. Hade jag velat lägga jord i hålorna hade han säkert velat lägga något annat!! Vrånghet och dumhet följs ju åt sägs det! Det retar väl, att jag kan behålla lugnet och se lite road ut. Därimot har jag en vass tunga och det svider väl lite i högfärden. Det fodras mer än en tom overall , för att man skall bli rädd! Men att prata med människor som hela tiden skall ha en motsatt åsikt, det frestar på, sanna mina ord!