Ännu en vacker vårdag har gått till historien! Vi var nere och hälsade på Signe på All´e gården. Ann-christin skulle närvara vi läkarens besök hos Signe. Vid vår ankomst var dörren låst, dom hade rymningsbenägna patienter. Men vi blev insläppta på avdelningen. När vi skulle lämna avdelningen blev det lite lustigt. När jag skulle gå ut fann jag inte knappen som öppnade dörren, men jag klarade släcka ljuset och någon sa att nu blev det natta. Samtidigt kom biståndsbedömmaren från andra hållet och ville inte släppa ut mig. En man i rullstol sa att. Släpp inte ut honom! Men Ann-christin sa till biståndbedömarn att jag var hennes man. Vilket räddade situationen.
Tänkte komma med några nya tankar. i dag är det 23 Mars, gårdagen var lite blåsig men annars väldigt vårlig. Passade på att sätta elstängel mot gräsmattan. Turbo vill springa runt och river sönder gräset. Han smutsar ner sina tassar och drar därmed in smuts på golv och mattor! Blöta gräsmattor är ingen höjdare när man har hund.Fungerar det då? Efter att jag lånat ett elagregat av svärfar, fungerade det bra! Turbo behövde bara en kontakt så förstod han allvaret i att passera stängslet. Innan gick han bara rakt igenom! Det gick inte ens att lura honom, dom vita banden medförde tillräckligt obehag. När gräsmattan torkat upp och gräset har kommit åter, tar jag bort stängslet.
Även i dag är det blåsigt och halvsoligt, men det är just sånt väder som får det att torka upp och snön att försvinna. Sitter och tittar ut mot vägen och den all´e som måste huggas (röjas) ner för att vi skall få behålla stadsbidraget för vägen.Tänkte jag skulle kunna ta mig an detta. En utmaning med övervikt och ryggproblem! Men man får ta det försiktigt, man har ju inte längre någon brådska. utan bestämmer själv takten. Men här växlar det av dagar år, av vinter, sommar, höst och vår och knappt är livets middagstid, förrn aftonen tar vid. Med andra ord går det undan! Sommaren är kort, alldeles för kort! Men Jesus är densamme än, förblir och är min bäste vän. Hans nåd av ingen växling vet, den är av evighet.
Turbos ätproblem fortsätter. Var nere hos veterinären i torsdag och visade upp honom. Trots det dyra specialfodret hade han gått ner ett halvkilo. Jag nämnde min misstanke att det måste vara fel i ”produktionen” mellan ingång och utgång. Hon tog blodprov och röntgade magen för att se om det var stopp någonstans på vägen. Hon tog också ett blodprov för att se om buksportkörteln fungerar på rätt sätt. Den skall spjälka upp maten! Vad röntgen visade var att det sanlades mycket gaser i tarmen. Så min misstanke var riktik, det satt i magen! Hon misstänker buksportkörteln. Vilket vi får svar på måndag då han skall vara på undersökning hela dagen. Han skall få kontrastväska och med röntgen skall hon följa matens väg genom magen och ut. Vad det gäller buksportkörteln finns, det medicin som återställer funktionen! Han kräks ibland vilket han gjorde nu i skrivandes stund. Som tur var hann jag öppna dörren ut. Att ha honom försäkrad är också tur. Att ha råd att kunna ge honom all den vård han behöver. Jag återkommer på måndag med fler uppgifter om hur det går med Turbo. Ute skiner vårsolen och värmen smälter ”den sista” snön.
Tilllägg Måndag: Nu har Turbo varit hela dagen hos veterinären och fått kontrast med röntgen. Alla organ fungerade normalt! Han hade en liten inflamation i tarmen, som gjorde att han fick ett pulver som återställer tarmfloran. Som strös på maten. En påse om dagen, i trettio dagar. Det är små påsar, en matsked ungefär. Det smakar lever, så det blir lätt att ge honom pulvert. Gaserna som fanns i tarmen skall nu ge med sig och hade redan försvunnit ut med kontrasten. Vilket hon hade sett på röntgen.Som tur var, inget fel på bukspottkörteln! Han är ju inte mer än två år, den 28 Juni.
Nu har det stora lugnet inträtt och alla barn och barnbarn har åkt hem. Kalaset på bygdegården var en total framgång. Ett sexiotal personer käkade fisksoppa och bröd. Kaffe och tårta var en given sak som avslutade kvällen. Skickade just iväg 4,700-: Dom kontanter som kom in som gåvor, var planerade att gå till soppköken i Argentina, där Göran och Anita Jansson arbetar som missionärer. Bibeln säger att vi skall sända vårt bröd över vattnet, i tidens längd kommer det tillbaka. (Kom till 500:- så summan blev 5,200:-)
Oron över Jörgens och Roberts 70-mila resa gör att man inte kan koppla av innan dom kommit hem. Även om man har en väldig Gud som håller sin hand över dem och en mors böner som inte förtröttas, känner man oron. Oro är en gnista som håller bönelivet igång. Man kan uppleva detta ibland på natten, när man väcks av uppmaningen att bedja för något. Gud säger i sitt ord. Åkalla mig i nöden, så skall jag hjälpa dig och du skall prisa (tacka) mig. Detta är en väl beprövad verklighet. Att bön förändrar förhållande! Överskriften på detta inlägg speglar mycket av detta livets verkligheter som följs åt. Tänk då att kunna ha någon att gå till! Som har all makt, både i himmelen och på jorden. Kunna få uppleva friden! När man märker och känner av, att än en gång var han med och ställde allt tillrätta. Hela vägen gick han med.
Vi var inne i går på Näl och hälsade på svärfar. Han mår faktiskt bra efter den pers han fick gå igenom. Han fick näst intill sätta till livet, innan sjukvården tog imot honom. Jag hade själv ont i höger ben, så vi tog vägen om Nälakuten. På vägen dit fick jag ont i bröstet och konstig hosta. Så det onda benet kom lite i skymundan. I stället bliv det EKG och lungröntgen, feber hade jag också fått och jag blev stucken fem gånger innan dom fick blod. Men dom hitta inget fel på mig. När jag kom hem fick jag ont i halsen. Så nu är jag tjock i halsen och har feber och sitter här med min ”konstiga” hosta. Jag har skrivit tidigare om Turbo schäfern.Han kom till veterinär, han gjorde en titt i halsen och kostaterade att det var en halsenfektion. Det bliv en 10-dagars pencilinskur och undersökningen tog en femton minuter. Jag fick vara på Näl från klockan 1430-1930 jag bliv väl mottagen och genomgången men inte tittad i halsen. Så nu får jag väl uppsöka vårdcentralen på måndag för att kanske få en pencilinkur.Men det hade kanske gått fortare om jag uppsökt veterinären från början? Vad skall man säga om dagens sjukvård?Jag återkommer med ett tilllägg om hur min situation slutar.
Tilllägg: Jag var på vårdcentralen i Måndags och fick Mollipekt och en föreläsning om hur man docerar Alvedon och citodon. Jag sågs troligen vara en missbrukare? Natten till Tisdagen slutade i alla fall det värsta näsdroppet. Värktabletter tog bort smärtan i halsen så jag fick sova lite. Nu verkar det snart bli bra, men det har varit en pers att gå igenom. Jag försökte få en pencielinkur, men där var det stopp. Natten till onsdag hade jag 39 grader i feber och ringde frun på jobbet. Efter denna stärkande kontakt fick jag sova en stund till. Men under dagen har det vänt till gynnsamare grader. Vill gärna hämta mig till på lördag, då vi skall fira Ann-christins 60-årsdag.
Får göra ett nytt tilllägg: I dag är det Torsdag. Efter en ny natt med feber, ringde vi återigen vårdcentralen och sa att vi lämnar in ett urinprov för att kolla om det var en urininfektion. Men det skulle remiteras av en läkare. Hon erbjöd mig en tid den 15 Mars. Jag kontrade med att det var i dag jag var sjuk. Jag sa till henne att vi struntar i allt ihopa och la på luren. Hon ringde upp igen lite uppbragd över att ha fått luren i örat. Nu erbjöd hon mig att komma ner och ta prover, vilket jag senare gjorde.Jag tog med mitt urinprov! Som visade höga värden av socker i urinen. Jag hade 54 i sänka. dessutom hade mitt socker ett nivå på 15,5. Dessa prover visade på en infektion, vilket föranledde kåvepenin i 10 dagar. Deras första diagnos om ett virus sprack som ballong. Jag var tvungen att tilllägga att det hade jag föreslagit i Måndags! Vilket var så skönt att få sagt! Detta låter som en dålig roman. Men det är en sorglig verklighet på Munkedals vårdcentral. Det saknas empati och att alla som är snuviga och hostiga och har feber är bärare av virus. Vi får hoppas att det blir bra med detta!
Vad skönt ännu en vårdag! Man riktigt känner av den förväntan som sprider sig i kroppen och runt omkring oss i naturen. Hoppas vi får en varm och skön vår, efter en lång vinter. Jag skall brätta en sak som berörde mig starkt och som har gjort mig till en ännu större fågelvän. Under något år fram till sommaren 2009, hade vi ett jordgubbsland, som vi hade nät runt. Vi hade satt gjutdjärn i en båge över landet och spänt nät över. För att hålla fåglarna utanför. En sensommardag gick jag runt och tittade, när något sprattlade till vid fötterna. Jag trodde först att det var en groda! Men när jag tittade närmare, fick jag se en liten Gulsparv, hopplöst insnärjd i nätet! Jag förstod snabbt att detta klarar jag inte själv med mina bara händer, utan att göra sparven riktigt illa. I samma stund var jag i kontakt med livets Herre och jag förklarade min hjälplöshet inför tanken att ta loss sparven ur nätet, utan att göra honom illa. Hur många kan gå in i garaget och hitta en manikyrsax?Jag hade redan uteslutit en vanlig sax. Men det var vad jag fann, där den låg tillsynes helt öppet! För mig var det uppenbart att den var ditlagd av någon som var intresserad av att sparven skulle bli fri. Jag gick tillbaka till sparven och klippte först en cirkel runt honom, så jag fick ett paket av nät och fågel i handen. Under hela proceduren var fågeln helt lugn, där han låg i min hand, plirande med små svarta runda ögon.Sparven insnärjd i både ben och vingar, låg som sagt i min hand. Jag klippte av tråd efter tråd, livrädd att klippa av av något för sparven livsviktiga saker. Men till slut var han fri och till min glädje kunde han flyga iväg tillsynes oskadd. Både människor och djur hjälper du Herre och vi tackar dig för ditt beskydd.
När saker och tinq i Ditt liv nästan har blivit för mycke för dig att hantera, när dygnets 24 timmar inte känns nog, kom ihåg majonäsburken och två koppar kaffe:
En professor stod inför sina filosofistudenter med några föremål på bordet framfor sig. När lektionen började lyfte han under tystnad upp en mycke stor och tom majonäsburk av glas och började fylla den upp till kanten med golfbollar. Han frågade sedan sina studenter om burken var full. Studenterna samtyckte till att den var det. Då lyfte professorn upp en ask med småsten och hällde dem i burken. Han skakade den lätt. Småstenarna rullade ner mellan tomrummen mellam golfbollarna. Återigen frågade han studenterna om burken var full. De höll med om att den var det. Därefter lyfte professorn upp en ask med sand och hällde sanden i burken. Sanden fyllde upp resten av tomrummen. Han frågade ännu en gång om burken var full. Återigen svarade studenterna med ett enhälligt ja. Då lyfte professorn upp två koppar kaffe som stått under bordet och hällde deras inne-håll i burken, vilket effektivt fyllde upp det återstående tomrum som kunde finnas kvar mellan sandkornen. Studenterna skrattade. Nu sa professorn medan skratten klingade ut, vill jag att ni tänker att den här burken representerar ert liv. Golfbollarna reprenterar de viktigaste sakerna som familj, barn ,hälsa och annat som ligger passionerat i ert hjärta. Sådant som- om allt annat gick förlorat och bara dessa saker återstod- ändå skulle uppfylla och berika ert liv. Småstenarna representerar andra saker som betyder något, som hem jobb och bil. Sanden representerar allt annat- småsakerna.
Om ni lägger sanden i burken först, fortsatte professorn, går det inte att få plats med golfbollarna eller småstenen. Samma sak är det med livet. Om du lägger all tid och energi på småsaker finns det inte plats för det som är viktigt för dig. Så var uppmärksam på det som är oumbärligt för din lycka och förnöjsamhet. Umgås med dina barn. Ta med din partner ut på middag. Ägna en omgång till, åt det som gör dig passionerad Tids nog kan du städa huset och annat som är mindre viktigt. Ta hand om ”golfbollarna” först- sakerna som verkligen betydet något. Återställ det som är viktigast i ditt liv. Resten är bara sand. En av studenterna räckte upp sin hand och frågade vad kaffet representerar? Professorn log och sade, jag är glad att du frågar.Kaffet finns med för att visa er, att hur fullt och pressat ert liv än känns, så finns det alltid plats för en fika med en vän.
Efter dessa tänkvärda ord, dyker en sång upp. vår morgondag har vi inte sett, vår gårdag redan är fjärran, vad vi behöver har Gud berett och se i dag hjälper Herran.
I dag är det 2 Mars och den första koltrasten kom till fågelbordet. Staren har kommit till sotenäs kunde jag läsa i bohusläningen. den sång som jag citerade ovan, fortsätter. För minsta fågel han omsorg har, så och för sippan i lunden. Tänk vad skönt att kunna bry sig! Kunna glädja sig åt allt som händer utanför fönstret. Kunna dela med sig av sitt bröd till dem som hungrar.Citat ur sången. Åt sparven giver han dagligt bröd, fast ingen lada han äger. När sparven sjunger då sjunger jag, ty se idag hjälper Herran.Slut citat.
Örjan har försökt installera en c pen. Det är en typ penna som överför skriven text, till exempel Mickrosoft word. En finurlig grej, men det ville sig inte. Dom lärde i Lund får ta sig en funderare och återkomma. Vi har varit på kalas hos svärfar. Han fyllde aktningsvärda åttifyra år. Annar så går pensionär livet sin gilla gång. Det blir några utflykter mellan köket och tv-soffan. Vilket jag nämnt förut, ligger våren högst upp på önskninglistan! Men vintern vill inte ge med sig!
Jag har tidigare nämnt en Ekorre. I dag bliv vi överaskade när det plötsligt var två Ekorrar. Under alla år har vi bara sett en. Det måste vara solen som lockar fram ömma känslor. Funderar på att ge mig in i fastighetsbranschen och göra fågelholkar. Som pensionär kan man unna sig att vara lite kreativ. Men jag skall också rensa i dikena för att kunna elda med ved nästa vinter. Tiden kanske inte räcker till allt.Men bibeln säger att allt har sin tid.
Sitter och tittar på småfåglarna när dom äter det vi har lagt ut. Det ger en viss glädje att dom uppskattar vad dom får. Man vet att solen har blivit varmare om den kunde titta fram! Men det kommer forfarande lite snö då och då och vintern behåller sitt grepp. Men man kan väl ändå få önska? Det har varit en lång vinter! Så en tidig vår står på önskelistan. Tillbaka till fåglarna så har dom blivit rätt många under vintern. räknade till tolv stycken bara i en björktop. Men det rör sig nog om ett hundratal olika ,talgoxen dominerar, Blåmes och Domherrar och några övriga sorter. Hackspetten är rolig att studera där han går baklänges ner för stammen. Sedan gick han ut på gräsmattan och åt bröd som dom övriga. Annars hackar han på talgbollen. Man har tagit på sig ett stort ansvar när man började mata dom! Så länge det är snö och kallt får man inte tröttna! Sitter och väntar på sotarn, dom skall även göra en brandskyddskontroll. Det skall ju vara säkert både för dom och oss som bor i huset.